Vårsöndag.

Hunden fortsätter överraska med slughet. Trodde ”Dog Trubble” från Nina Ottosson skulle vara för svår. Men han lyckas trots att hans arbetsmetod är allt annat än metodisk, man kan kalla den energisk och oförtruten.

Halvan har precis farit till storstan för att bevittna hur Djurgården förhoppningsvis spöar Trelleborg. Vi kom hem från Framsidan för nån halvtimma sedan och jag har hämtat jycken hos grannen.

Vi såg två fantastiska föreställningar på Folkteatern. I fredags ”Prat om människor”; Birgitta Egerbladhs dansteater baserad på texter av Kent Andersson. Egentligen teater utan handling, men med desto mer träffsäkra gestaltningar av människan och hennes frustrationer, oro, nyfikenhet, ilska. Sevärd, men svårbeskriven. Igår lördag var det dockteater på lilla scenen: 1500-talsverket ”Doktor Faustus”, i regi av Erik Holmström gestaltad av dockor gjorda av Maja Kall:

Faust säljer ju sin själ till djävulen och sen går det förstås som det går. Den som har tillfälle att se den och inte gör det är dum. Jättedum. Och går miste om nåt unikt.

Vi hann även äta räkor o havskräftor och en bit av en Herrgårdsost som lagrats i 55(!) månader. Och hälsa på en hund som fällde som en gammal renfäll. Och ta frukostfika i Victoriapassagen.

I onsdags fick jag ett rekommenderat brev från åttiotaggarna. Ville jag verkligen hämta ut det? Halvan övertygade mig att jag borde vilja veta vad som stod däri. Så jag hämtade ut det; snälla dotterns barnsliga bokstäver på utsidan. Som att det var viktigt att ingen tveksamhet skulle kunna råda om vem som var arkitekten bakom fuskbygget. I kuvertet låg ett förvirrat brev, en handskriven variant: åttiotaggarmammans handstil och en datorutskrift med samma innehåll. Gissar att utskriften är förlagan till det handskrivna och inte tvärtom. En förvirrad harang om testamente, förskott på arv, konsumentprisindex osv. Snälla dottern måste ha tagit hjälp av någon bekant hon tror kan juridik (betala för professionell hjälp ligger inte i hennes natur), nån som iallafall inte behärskar begreppen förskott på arv och gåva och den ganska avgörande skillnaden och vaddå konsumentprisindex? Faktum kvarstår: de ger min syster en lägenhet värd 2,4 miljoner som de låtit henne bo i i tjugo år först utan att behöva betala någon hyra utöver själva månadsavgiften till föreningen. Gulligt och omtänksamt. Och nu tror de tydligen att de skipat rättvisa och att jag ska tro på dem att de aldrig försökt blåsa mig. Året före de köpte lägenheten åt snälla dottern så frågade jag om jag kunde få låna pengar av dem till köpet av min kolonistuga, istället för att behöva ta ett dyrt inblancolån (13,85% var räntan då). Nej, fick jag till svar, det var verkligen ingen bra idé att köpa en kolonistuga tyckte de. Sen,några månader senare, köpte jag en bostadsrätt och hade inte pengar till kontantinsatsen, eftersom jag pytsat in allt jag ägde i stugköpet. Banken sa ändå ja till att låna ut pengarna till mig; om jag kunde ordna en borgensman. Kunde taggarna kanske ställa upp? Nej, det ville de inte. (Jag hade turen att istället få hjälp av en kollega så jag kunde fullfölja köpet). Året därpå ringde alltså åttiotaggarmamman och jag fick veta att de köpt en lägenhet till snälla dottern, men som skulle vara deras fast min syster skulle få bo där och betala hyra precis som vilken hyresgäst somhelst. Jo jo. Tack ska ni ha, de flesta av livets tyngre läxor har jag fått lära mig via er.

Nu är det ju så att var och en fritt förfogar över sin egendom. De kan göra precis som de vill och gynna snälla dottern. Det måste vara hennes mest lönsamma karriär; den som dotter. Jag bryr mig inte om rättvisan egentligen, tror jag, jag bryr mig om att de verkar tro att de är rättvisa eller gör jag ens det? Jag vill bara slippa dem. Har ingen aning om vad jag ska göra? Skriva ett svar och skicka rekommenderat? Höra av mig till snälla dottern? Åka förbi och fråga om de tror på vad de skrivit själva? Eller bara låta det bero, hålla tyst.

Jag vill inte göra som Faustus, inte sälja min själ. Jag vill bara vara ifred, kom Dante så går vi ut och andas i skogen, jag behöver det.

4 reaktioner till “Vårsöndag.

  1. Huset jag bor i har jag och min bror fått av pappa när han flyttade härifrån. Om vi ska ta samma resonemang som i brevet, så kan jag ju köpa ut min bror för halva det pris som pappa betalade för 40 år sedan när han köpte huset … Så bra, det har jag råd med utan problem. 😉
    Jag förstår att du funderar på vad du ska göra och jag har inga klokheter att komma med. Men jag förstår att du behöver gå i skogen och andas.

    Liked by 1 person

  2. Laglottskränkning heter sådant på juristspråk har jag nyss lärt mig. Har man bröstarvingar kan man inte göra hur som helst.
    Anledningen till att jag lärde mig nyss var att sjuklig (numera död) plastfarbror förde över en halv miljon till sin 83-åriga flickvän. Istället för att åtminstone ge laglotten till barnen. Fine om han hade gjort det för ett par åt sedan, men han gjorde det veckan före han dog och var då inte vid sina sinnens fulla bruk. Det resulterade i att barnen polisanmälde henne. Något som vi fick den stora äran att gå upp och tala om för henne igår, för att det inte skulle komma som en värre chock än om bara ett papper trillar ner i brevlådan.
    Förvåningens finger när damen knep ihop ögonen och blev SUPERGIRIG. Hon kunde inte förstå varför hon inte hade rätt till barnens laglott. Trots att hon har barn själv. Herregud. Arv och död är verkligen kul tillställningar och folk är inte kloka!

    Men! Sååååå roligt att du är här igen ❤️❤️

    Liked by 1 person

    1. Ja, du har rätt; laglotten har ett ganska starkt skydd mot mystiska testamenten och gåvor i livets slutskede, men inte mot gåvor tidigare i livet om de dessutom följs av gåvobrev som tydligt uttrycker att det inte rör sig om förskott på arv. Nu tror jag att taggarna anlitat professionell jurist tidigare, men frågan om nu när begreppsförvirringen verkar lika stor som orättvisan (och skenheligheten). Den där dödsbogirigheten har jag stött på ett antal gånger under mäklarkarriären, finns inga andra kategorier så krävande att ha ett försäljningsuppdrag för.

      Trevligt att se livstecken från dig också. Förresten så brukar ormar flytta på sig på våren: från övervintringshålan till reviret (gärna vid nåt kärr eller åkerren, där föda som grodor eller möss frodas). Om det kan va till nån tröst. Vet ju själv hur okul huggorm och hund på samma tomt är dock, man skulle vilja ha ett gps-halsband på samtliga varelser.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s